Alla barn är olika

Texten under handlar om barn och jämställdhet, och om hur vi ska främja framtidens jämställdhet genom att möta barn som individer, inte som representanter av sitt kön. Texten blev publicerat i Vasabladet den 28.3.2015.

May-Gret Axell skriver i Vasabladet (20.3.2015) att ”Pojkar och flickor är olika.” Ja, visst, men ett bättre sätt att formulera meningen är nog att alla barn är olika. Alla barn är individer, och man borde möta dom som individer, inte som representanter av sitt kön. Det är synd om syftet att glömma könsroller i uppfostran blir missförstått så att pojkar förbjuds leka med bilar och flickor med dockor. Det är inte det som är meningen med den könssensitiva uppfostran.

Då man kollar på forskningar som har gjorts i daghem i Finland är det inte överraskande att vissa yrken är delade mellan könen, och att löneskillnader mellan män och kvinnor inte har blivit utjämnade. Om man redan i dagis lär sig som flicka vänta på sin tur, medan pojkar får uppmärksamhet genom att höja rösten, är det inte då naturligt att kvinnor också tålmodigt väntar på löneförhöjning och befordran? Det är inte heller överraskande, att om pojkar får hjälp med vardagliga funktioner som påklädning utan att ens be om hjälp, då också ser vuxna män som hjälplösa varelser som inte klarar vanliga hushållsuppgifter utan en kvinna.

Då man vill uppfostra barn på ett könsneutralt sätt, är det inte meningen att barn ska tvingas i någon roll, tvärtom. Meningen är, att varje barn är sin egen personlighet, med sitt eget temperament, med sina egna styrkor och svagheter. Barn ska uppfostras enligt deras individuella egenskaper, inte enligt kön.

May-Gret Axell nämner också testosteron som en faktor i skillnader mellan flickor och pojkar. Man ska komma ihåg att det är först i puberteten pojkar får mera testosteron i deras kroppar.