Jag vill fortsätta i Vasa stadsfullmäktige

Under de senaste fyra åren har jag haft förmånen att sitta i Vasa stads fullmäktige. Tiden har varit intressant och lärorik, och det har ytterligare ökat min vilja att påverka politiskt både i min hemstad och på det nationella planet. Jag vill fortsätta i fullmäktige och då försvara varje barns rätt till dagvård på heltid oberoende föräldrarnas arbetssituation, välja renare energi och satsa på hållbarhet i stadsplaneringen, försvara värdefulla platser i naturen så som Blåbärslandet och satsa på förebyggandet av problem genom att tex. trygga familjernas basservice.

I kommunerna görs lokala beslut som de facto är stora och som både påverkar min närmiljö men också globalt. Jag vill se till att vi i Vasa gör ansvarsfulla och hållbara beslut som möjliggör att vår stad blir ännu mer trivsam och lycklig.

Jag vill säkerställa att Vasas ambitiösa energi- och klimatprogram genomförs. Ett bättre Vasa stöder energiklustrets företag genom att testa och använda de nya innovationerna i ännu större grad. Genom att göra energisnåla val och investeringar säkerställer vi att vi uppnår stadens mål att år 2035 vara en kolneutral stad.

Jag vill se till att besluten är hållbara och görs i förebyggande syfte på ett sådant sätt så att vi med jämna mellanrum betänker beslutens ekonomiska och sociala effekter. Ett bättre Vasa motarbetar ökande ojämlikhet genom att alltid ta barnen och könsrollerna i beaktande i alla sina beslut. Vi behöver komma ihåg att ekonomin är ett instrument för att öka välmåendet, inte ett självändamål och att snabba inbesparingar ofta resulterar i utgifter senare.

Jag vill främja att man trivs i Vasa. I ett bättre Vasa utvecklar man torget och stranden så att där finns aktivitet, men på samma gång så att områdena är tillgängliga för alla. Stadens dragningskraft och trivsel byggs upp av förutom basservice så som en jämlik dagvård för alla och en tillgänglig hälsovård också av ett kultur- och evenemangsutbud, fungerande kollektivtrafik och närliggande rekreationsområden som ger invånarna möjlighet att enkelt pusta ut i naturen.

Fullmäktigevalet arrangeras den 9.4.2017. Med din röst säkerställer du att de gröna värderingarna försvaras i Vasa fullmäktige också i framtiden! Här kan du läsa mina svar i Yles valkompass och se min video i valgalleriet.

Det finns alternativ

Texten är publicerat i Vasabladet 10.10.2015 och srivet i samarbete med de grönas ordförande Ville Niinistö.

Bristen på mod och visioner lyser igenom i regeringen Sipiläs finanspolitik och arbetslivslinjeringar. Regeringens lösning på finanskrisen riskerar fördjupa den än mera.

Man vill göra än något, vilket betyder stora nedskärningar i skolor och daghem samt i socialskydd och löner. Regeringen vill beskära kraftigt också i naturskyddet och avsluta det pågående biståndsprogrammet.

De Gröna erbjuder ett hållbart alternativ till regeringens linje.

Regeringen backade efter de offentliga påtryckningar från sitt tvång att beskära de kvinnodominerande låg- och medelinkomstbranchernas söndags- och övertidstillägg. En minskning av semesterpenningen är mera rättvist. Den första sjukdagen förblir lönefri och semestern kortas.

Detta motiveras med behovet att skapa mera arbete i Finland och att få exporten att dra genom att sänka enhetskostnaderna. Vi vill fråga Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna hurudant Finland vi bygger tillsammans. Med regeringens linje gör vi Finland till ett råvarulager för ökade inkomstskillnader, billigt arbetskraft och låg kunskapsnivå.

Det finns inga garantier för att en minskning av lönerna ger flera arbetsplatser, vilket också ekonominobelisten Joseph Stiglitz påpekade. Om inkomsterna minskar så minskar också den inhemska efterfrågan, och ekonomin stagnerar.

Den väg regeringen valt för Finland allt längre bort från den nordiska välfärdsmodellen.

Vi gröna skulle balansera ekonomin mera sansat och förnya den mer humant. Vi skulle lotsa in folk i arbetslivet med en grundlön och skapa arbetsplatser med en energireform. Nedskärningar inom utbildningen och forskning är nedskärningar av kommande generationens förutsättningar.

Finland kan inte konkurrera med låglöneländerna i Asien, inte ens mot Estland. Vår enda hållbara konkurrensfördel finns i våra huvuden: en välutbildad arbetskraft.

Regeringen ämnar trots det beskära i utbildningen totalt 3 miljarder euro redan denna regeringsperiod. Tvärtemot vad statsminister Sipilä påstår är dessa nedskärningar inte nödvändiga.

Det finns alternativ i politiken.

De Grönas alternativ är att i stället för att beskära de stöd som har en negativ inverkan på miljön. Som alternativt till nedskärningar till utbildningen föreslår vi beskärningar i de överstora kilometerersättningarna.

Alla nedskärningar inom småbarnsfostran och ökningar av gruppstorlekarna i grundskolan kunde förhindras om de som använder sin bil i arbetet inte skulle tjäna extra på det. Nyckeln till de österbottniska landskapens framgångar är högklassig utbildning och innovationer inom förnybar energi.

Vasaregionens energikluster sysselsätter cirka 11 000 personer och står för cirka 30 procent av Finlands energiteknologiska export trots att regionens andel av landet befolkning är endast 2 procent.

De grönas alternativ, som bygger på fostran och utbildning, ger även i fortsättningen goda förutsättningar till liknande framgångshistoria.

De gröna delar inte regeringens dystra vision av Finlands framtid.

Vi vill hålla fast vid det som är värdefullt i Finland och förnya det som inte fungerar.

Vi vill bevara Finland som ett jämställt, rättvist nordiskt välfärdsland med välutbildad arbetskraft.

Ville Niinistö, ordförande, de gröna

Laura Ala-Kokko, ordförande, de gröna i Vasa valkrets

Den svenska kulturen är mycket mer än ett språk

Många har frågat mig under valkampanjen om min ställning till svenska språket, skolsvenskan och hela finlandssvenska kulturen i Finland. Också ”Hur kan du prata så bra svenska då du kommer från Kauhajoki?” har blivit en bekant fråga. (Frågan gör mig förstås lite glad varje gång.)

Jag är född och uppvuxen i Kauhajoki, som ligger i Syd-Österbotten. Hemstaden och familjen är med andra ord fullt finskspråkiga. Naturligtvis lärde vi oss svenska i skolan, tack vare ”tvångssvenskan”. Jag kan över huvudtaget inte tänka mig ett ord som skulle ge mindre motivation att studera någonting än ordet tvång. Hoppas att vi i framtiden inte börjar kalla alla obligatoriska ämnen för tvångs-någonting. Hur hemskt skulle det vara att studera tvångshistoria eller tvångsmatte?

Nå, i alla fall, fast jag också som en 13-åring liten raggare protesterade mot att studera svenska, fick jag lära mig språket. Tyckte om det, till och med. Fast det finns säkert mycket att förbättra i språkundervisning, gav skolsvenskan ändå en bra grund. Helt flytande var jag väl inte, och det tog en tid innan jag vågade börja prata svenska då jag flyttade till Vasa. Det var först då jag tog steget och sökte jobb på Vasas bästa sommarrestaurang Strampen jag på riktigt fick kliva in i den finlandssvenska kulturen.

Tillsammans med arbetskompisar och kunder på Strampen tog jag mina första steg, och kort därefter träffade jag min nuvarande sambo som är finlandssvensk. Nuförtiden är tvåspråkighet en del av min identitet. Jag använder svenska dagligen både hemma, med vänner och i mitt jobb både som översättare och försäljare.

Jag tycker att alla, oberoende hemort, ska lära sig svenska i skolan. Att lära sig språk är aldrig bort från någonting annat. Att lära sig svenska, som ger en möjlighet att lättare kommunicera med inte bara en minoritet i sitt eget land utan också med folk från andra nordiska länder, kan inte vara en dålig investering för framtiden. Jag uppmuntrar varmt att man lär sig ryska också, speciellt i Östra Finland. Men, det är ju ändå ingen självklarhet att den som är född i Villmanstrand kommer att stanna där för alltid och aldrig kommer att ha nytta av studierna i svenska.

Jag brinner också för tvåspråkighet. Jag tror inte att tvåspråkiga lösningar leder till enspråkiga resultat. Jag förstår att man vill skydda sitt språk, men man skyddar inte språket genom att stänga alla dörrar. I Vasa till exempel är tvåspråkigheten en naturlig del av vardagen, och vi måste göra vårt bästa för att främja det. Att flera människor lär sig använda svenskan och inte bara lär sig att klara av kurserna i skolan, kan inte skada svenskans ställning i Finland.

Jag tycker ändå att svenskans ställning i Finland handlar om mycket mera än bara skolsvenskan. Fast finlandssvensk kultur har sin egen speciella ställning i Finland, måste vi också komma ihåg att finlandssvenskarna är en minoritet bland andra, och också behöver stöd för att överleva i framtiden. Jag vill aktivt främja svenskans ställning och den finlandssvenska kulturen i Finland. Jag anser att jag med min finska bakgrund som brinner för tvåspråkighet behövs i beslutsfattandet. SFP kan inte rädda svenskan helt ensam.

Alla barn är olika

Texten under handlar om barn och jämställdhet, och om hur vi ska främja framtidens jämställdhet genom att möta barn som individer, inte som representanter av sitt kön. Texten blev publicerat i Vasabladet den 28.3.2015.

May-Gret Axell skriver i Vasabladet (20.3.2015) att ”Pojkar och flickor är olika.” Ja, visst, men ett bättre sätt att formulera meningen är nog att alla barn är olika. Alla barn är individer, och man borde möta dom som individer, inte som representanter av sitt kön. Det är synd om syftet att glömma könsroller i uppfostran blir missförstått så att pojkar förbjuds leka med bilar och flickor med dockor. Det är inte det som är meningen med den könssensitiva uppfostran.

Då man kollar på forskningar som har gjorts i daghem i Finland är det inte överraskande att vissa yrken är delade mellan könen, och att löneskillnader mellan män och kvinnor inte har blivit utjämnade. Om man redan i dagis lär sig som flicka vänta på sin tur, medan pojkar får uppmärksamhet genom att höja rösten, är det inte då naturligt att kvinnor också tålmodigt väntar på löneförhöjning och befordran? Det är inte heller överraskande, att om pojkar får hjälp med vardagliga funktioner som påklädning utan att ens be om hjälp, då också ser vuxna män som hjälplösa varelser som inte klarar vanliga hushållsuppgifter utan en kvinna.

Då man vill uppfostra barn på ett könsneutralt sätt, är det inte meningen att barn ska tvingas i någon roll, tvärtom. Meningen är, att varje barn är sin egen personlighet, med sitt eget temperament, med sina egna styrkor och svagheter. Barn ska uppfostras enligt deras individuella egenskaper, inte enligt kön.

May-Gret Axell nämner också testosteron som en faktor i skillnader mellan flickor och pojkar. Man ska komma ihåg att det är först i puberteten pojkar får mera testosteron i deras kroppar.

Nämnden behöver feedback från föräldrarna

Jag skrev en insändare till Vasabladet, och den blev publicerad 14.2.2015. Kirjoitin mielipidekirjoituksen esikouluopetuksen järjestämisestä lapsen koulupiirissä päiväkodin sijaan Vasabladetiin, ja se julkaistiin 14.2. Samasta aiheesta voit lukea suomeksi blogikirjoituksesta nimeltä Koulupolku.

Johanna Stenback lyfte i Vbl 6.2 upp en viktig fråga om förskoleundervisningen. Hon fick ett svar från både Ulla Granfors, som är ordförande för svenska sektionen för nämnden för småbarnsfostran, och Lillemor Gammelgård, direktör för småbarnsfostran. Svaret var, att enligt lagen måste barn gå i förskola i sitt eget skoldistrikt.

Den lagen finns för att på förhand binda barnen till sin framtida skolgrupp. Idén är bra, men i verkligheten fungerar det inte så i Vasa. Som Gammelgård säger i svaret, kan barnen i Vasa ibland behöva flytta två gånger: först från dagis till förskola, och sedan igen från förskola till skola. Enligt mig är detta en dålig lösning. Om vi kan garantera att barnen får börja första klass med sin förskolegrupp är beslutet att flytta barnen från dagis ett år före skolan börjar helt rätt.

Om vi redan vet, att barnen måste flytta på nytt ett år senare, måste vi tänka om.

Vi måste göra beslut som är de bästa för barnen. Om vi pga. det blir prickade av Regionförvaltningsverket måste vi kunna förklara situationen. Om det inte går att ordna så att barnen får gå i samma grupp från förskola till skola så är flytten helt meningslös och stöder inte lagtextens anda.

Bästa lösningen för alla skulle naturligtvis vara om alla barn skulle rymmas i sitt eget skoldistrikt och få gå i förskola i sin egen närskola. Tills vi kan nå detta mål, måste vi kunna tänka utanför reglerna. Dessa regler är gjorda för barnens bästa men i det här fallet kan det vara ett dåligt beslut med tanke på barnets välmående.

Då staden tar beslut om barnens skolgång, måste föräldrarna kunna lita på att besluten är gjort med omtanke om varje barns individuella välmående. Vi som sitter i nämnden och sektionerna för småbarnsfostran måste kunna göra goda beslut.

Johanna Stenback är orolig över att det är Excel-tabeller som styr barnens framtid. Utan familjernas feedback är vi i nämnden beroende på de här tabellerna. Att få veta hur våra beslut påverkar barnens och familjens vardag är viktigt. Kritiken som vi får från föräldrarna kan inte ignoreras och förklaras bort bara genom att läsa lagtexten. Lagen måste fungera för människans bästa, och därför måste vi lyssna på föräldrar och försöka hitta på lösningar som fungerar för familjens bästa.

Vi kan hitta gröna lösningar för både staden och landsbygden

Jag är en Grön som älskar både staden och landsbygden!

För 12 år sedan flyttade jag från Kauhajoki till Vasa för att studera engelska på universitetet. På samma gång fick jag tack vare min sambo ett nytt hemspråk, svenskan.

Till yrket är jag översättare (engelska, svenska, finska) och försäljare.

Livet har gett mig mycket, och jag får förstås tacka min underbara familj för det, men också Finlands välfungerande socialskydd. Jag vill att Finland också i framtiden är ett land där alla har rätt till ett bra liv, högklassig utbildning och fungerande hälsovård. Det går inte att ta Finland som välfärdsstat förgiven, utan vi måste jobba för att både bevara och uppdatera dess funktioner.

Jag vill jobba för att stärka jämställdheten mellan könen, för det kommer alla till nytta. Föräldraledigheten måste delas jämnare mellan könen, och den måste gälla alla typer av familjer. Varje barn måste ha rätt till småbarnsfostran. Den subjektiva rätten till dagvård ger familjer chansen att bestämma över sitt eget bästa.

Både staden och landsbygden kan dra nytta av gröna lösningar. Ett grönt tak kan göra stadens luft renare och ljudnivån lägre, medan förnybar energi kan ge mera inkomster till lantbrukare. Jag tror att naturens och djurens välmående också ökar bondens välmående.

Jag vill jobba för att vi koncentrerar oss på att se framåt och hitta välfungerande lösningar istället för att titta bakåt och se vad som inte fungerar!